Landroffande bromsar utvecklingen

Byborna i Kikundi befinner sig i ett dödläge. Odlar de ingenting får de inga inkomster, men försöker de odla bränner markägaren ner deras hus och förstör deras skördar. Foto: Yle/Smältpunkt/Liselott Lindström

Radio Vega | 05.10.2010

I samband med den globala matkrisen 2008 blev fenomenet att investerare roffar åt sig odlingsbar jord ett vida spritt fenomen. Som så ofta är det u-länderna som får ta den största smällen. Både inhemska och utländska investerare tar land av små bysamhällen mot ingen eller en ringa kompensering, och odlar sedan grödor, som ofta exporteras till andra länder.

I centrala Tanzania, ett par timmar utanför staden Morogoro, ligger den lilla byn Kikundi. Byn är bara ett av otaliga exempel i Tanzania och andra afrikanska länder, som har blivit offer för så kallat landroffande, där en utomstående illegalt tagit över det land som tillhör byn. I generationer har byborna i Kikundi, som är kring 1 000 till antalet, bott på den här marken. Nu har de fått chockbeskedet att inom en månad ska de bort. Vart vet de inte.

- Vi är beroende av att odla vår mark för att överleva. Nu har vi inga pengar, ingen mat, och kan inte ge våra barn en utbildning, säger Asiawasidi Bamangwe, en av Kikundis invånare.

Korruption ofta involverat

Problemen för byn Kikundi började då Tanzania nyligen blivit självständigt och president Nyerere bedrev den socialistiska Ujamaapolitiken. Marken som byn ligger på gavs då åt ett kooperativ, Uluguru Tailors, som skulle odla och utveckla den. Men inget hände och byborna fortsatte kultivera sin jord som alltid förr. Plötsligt en dag visade det sig att Uluguru Tailors hade sålt marken åt en rwandisk professor från Sokoine Agricultural University i Morogoro eftersom staten hotat ta marken tillbaka om kooperativet inte utvecklade den.

- Professorn har bränt ner bybornas hus, och om de försöker odla något släpper han ut sina kor och förstör deras skörd, berättar Jaqueline Mchanga, som arbetar för organisationen Mviwata, dit byborna vände sig i desperation då deras mark blev beslagtagen.

Professorn har bland annat också anlitat vakter som vakar över marken, vilket Malitini Sheni bittert fick erfara.

- Professorn kom till mitt hus och sade att jag ska följa med honom. Han berättade inte vart så jag vägrade. Då kom han tillbaka med sina vakter och de misshandlade mig med ett vapen, säger Sheni, och visar sin rygg, där två pucklar ännu finns kvar som minne av incidenten från två år tillbaka.

Malitini Sheni kan inte gå ordentligt längre och inte arbeta, och hans fru och två barn är beroende av honom för att överleva.

När bybornas mark blev beslagtagen av den rwandiske professorn försökte de vända sig till den regionala ombundsmannen och distriktsombudsmannen. Men de hade låtit sig mutas av honom och gjorde ingenting för byborna. Till och med byns egen ordförande hade låtit sig mutas av professorn och sa att det är professorn som har rätt till landet. Via organisationen Mviwata kom byborna i kontakt med advokater i Dar es Salaam och väntar nu på att få en rättegång.

Finns många fler exempel

Byn Kikundi är inte ensam. Det kommer många investerare både från utlandet och hemlandet för att bruka mark som inte är deras. Vill en utländsk investerare i Tanzania hyra land måste han gå via Tanzania Investment Center. Går man inte via det bryter man mot lagen – och det gör många. Andra sätt att bryta mot lagen och bli en landroffare är att inte betala kompensering åt byarna, inte utveckla och bruka jorden och ge dem löften som aldrig infrias. De flesta utlänningar som kommer till Afrika för att investera i mark är från Kina och Mellanöstern.

Enligt en rapport som Världsbanken publicerade i september är landroffandet ett problem,men det har blåsts upp till orimliga proportioner. Rapporten har ändå fått mycket kritik (http://www.grain.org/articles/?id=70.) Världsbanken själv sägs vara så insyltad i landbusinessen att de inte kan ge en objektiv bild av frågan. För att förenkla deras åsikt verkar de tycka att all markinvestering är bra, hur investeraren kommit åt marken är inte så viktigt. Visst stämmer det att det finns mycket mark som inte kultiveras alls eller inte producerar så mycket som det kunde – men är svaret utländska investerare och stora monokulturer som potentiellt förstör ekosystem?

Liselott Lindström

  • Sign the petition to stop Industria Chiquibul's violence against communities in Guatemala!
  • Who's involved?

    Whos Involved?


  • 13 May 2024 - Washington DC
    World Bank Land Conference 2024
  • Languages



    Special content



    Archives


    Latest posts